Min FF-weekend är avslutat och den pojkvänsfria veckan lider mot sitt slut. I fredags bjöd jag några vänner på middag och senare på kvällen droppade några till in för att sällskapa. Kvällen avslöts ungefär halv fem på morgonen med lite glass och chokladsås. Dagen därpå var jag definitivt inte lika taggad som tidigare. Jag låg mestadels i fosterställning på soffan. Denna vackra söndag aktiverade jag mig själv med att bygga ihop min nya byrå och få i ordning i min walk-in-closet.

Har du någonsin känt så mycket smärta att du inte vet vad du ska göra med den? Jag har det. Vi ska känna smärta. Det är tänkt att vi skall gå igenom det, släppa ut det, lära oss utav det, växa ifrån det och gå vidare med våra liv. Nej, vi är inte menade till att glömma det och vi är inte avsedda att återuppleva det heller. Vi är inte avsedda att lida för evigt för att vi känt smärta. Vi är inte ämnade för att leva i ett vakuum av rädsla för att uppleva livet.

Igår stack Vik från Sverige och drog till varmare breddgrader för ett par dagar. ETT PAR DAGAR - och ändå så sitter jag här och beter mig som om världen hade gått under. Jag saknar honom som om vi inte hade setts på ett år?! Jag menar; det känns ju ganska överdrivet. For fucks sake, det har gått EN dag! Jag hade ju aldrig tyckt synd om mig själv så här mycket om han hade suttit på sitt rum framför datorn i en vecka i sträck. Utan tvekan så vågar jag påstå att det medvetandet om avståndet & otillgängligheten som gör det hela så mycket värre än vad det egentligen är. Nej, skäms på mig! Jag går runt som om någon hade dött så nu ska Fröken Känslosam gå och duscha av sig skammen.

Jag blev mycket bortskämd i fredagskväll. Jag och övriga i Viktors familj blev bjudna på en trerätters middag som Vicke själv lagade. Jag behöver inte säga så mycket mer än att maten var UTSÖKT. Jag gjorde "en Viktor" och somnade några timmar efter att vi hade ätit mat. Jag tror knappast att grabben var glad på mig eftersom att jag själv klagade över att han var otacksam som somnade direkt efter att jag hade serverat honom frukost på sängen tidigare samma dag... Förhållanden är komplicerat.

På tisdag åker min käresta iväg för en veckas semester. Det är lite dubbla känslor inför detta. Den här veckan kommer fyllas med saknad på både bra och dåliga sätt, det kommer finnas tid till projektarbetet och körkortet och det kommer även innebära sömnlösa nätter. Jag förstår dock inte varför jag alltid tar ut det värsta i förskott? Men om jag tänker efter hur jag kände mig i höstas när två av mina finaste väninnor åkte iväg på en veckas semester och då trodde jag bokstavligen att jag skulle dö av saknad. Nu kanske vi har fått en slutsats av detta - det här kommer bli några grader värre. Som tur är så har jag ett gäng überhärliga tjejer som kommer och sällskapar mig i helgen. Helt klart något att se fram emot.

Härlig fredagsmorgon. Först och främst var jag ledig, min vick kom hit igårkväll. Imorse tänkte jag va lite söt så jag gick upp vid nio för att göra frukost på sängen åt honom. När jag kommer upp med de finfina pannkakorna så äter han upp dem och sedan går han och lägger sig igen... Jag får väl vara glad att han i huvudtaget vaknade en liten stund.

Ensamhet är ett föräderi som gång på gång hugger mig i ryggen. Ensamhet är ett faktum vi alla får stå ut med dagligen. Vissa trivs med det, andra inte. Jag försöker lära mig att leva med det. Men just nu är sängen alldeles för stor för att sova i ensam.

Här är jag. En 18 årig tjej bosatt på en liten ort som under kvällstid näst intill saknar kollektivtrafik. På helgerna är det kvällstid samt nattetid som vi ungdomar/yngre vuxna faktiskt är i rörelse. Jag är i stort jävla behov av socialt umgänge och någon sorts alkoholhaltig dryck, för sanningen är den att jag skiter i vad denna dryck faktiskt är. Hur patetiskt den än låter så skulle till och med T-röd och juice för stunden funka alldeles utmärkt. För guds skull, glöm inte nypan med salt. På grund utav denna missgynnade kollektivtrafik så får jag ännu en gång spendera min lördagkväll på landet. Det blir vad man gör det till och jag har planer på att slå ihjäl dessa timmar på norra sidan utav samhället. Shu bre, jalla bye, gonatt fuck alla er!

vi är aldrig parallellt
vi drar aldrig jämt
lika barn leka bäst


vi är inte lika.

Framtiden ser mörk ut. Jag har nästan inte haft någon som helst social kontakt under hela kvällen och det börjar kännas mäktigt. Jag spenderade kvällen med två liter juice, mr. Marlboro och herr körkortsbok. Den sistnämnda och jag har inte särskilt mycket gemensamt. Dock fanns min älskade vapendragare som stöttar mig i alla blåsiga situationer där som vanligt. Är jag avskyvärd när jag säger att jag gillar att röka? Jag älskar att sitta i vårsolen med en kaffe i ena handen och en cigarett i den andra. Jag finner en viss ro med att ligga på stranden med sand på min brunbrända hud och känna den salta brisen samtidigt som jag avnjuter cigg efter cigg. Kalla det börda eller livskvalité.

Ratar min frånvaro, men nu är jag här igen. Inte med all kraft utan mer eller mindre för att jag har haft ångest för att jag inte har skrivit på så lång tid. Nu är jag hemma efter att ha varit hos v i stort sett hela jullovet.
Ikväll skall jag försöka få lite tid med en av mina andra favoriter - dock ser det ganska mörkt ut. I värsta fall får jag spendera kvällen med körkortsboken vilket inte alls är tilltalande.