Hur länge tänkte du stanna här? Du har ju inte nån plats för mig, vad jag ser. Ändå låste du in dig här och nyckeln syns inte till nått mer. Du vägrar prata, vägrar säga när. Vem är hon jag hör bakom ryggen, är där fler?
Det spelar mindre roll när faktum är att vi sa vi skulle säga allting. Du säger ingenting, nej.
Mina tankar är dina tankar, fast det vet du knappast om. Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång. Jag har försökt flera gånger om, släppa ner dig men du vill aldrig följa med. Det rinner och jag vänder om - ser i spegeln, letar, hoppas att jag ska se en del av dig, tår för tår försvinna ur det fängelse jag byggde då. Du gav mig upp, jag sa okej. Önskar att du ville säga nånting du säger ingenting.